I kväll hade frustrationen över att bygget står still lagt sig. Kvar fanns bara längtan. När jag kom från jobbet sent på kvällen frestades jag att stanna köra i på tomten, stanna bilen och låta lyktorna lysa på huset. Jag ville bara titta lite, tänka lite och drömma lite. Det var en skön känsla. Ibland ser jag bara uppförsbacken, allt som är kvar. I kväll såg jag för mitt inre det färdiga resultatet. Kanske var det tanken på ett par lediga dagar som gjorde att mitt inre blev så stilla.

Nu har barnen jullov och maken jag ska inte jobba jättemycket de närmaste veckorna.

Att hinna njuta, umgås, promenera och vara lite lagom kreativ, det är ledighet det.

När man är 3 eller 6 år är det inte lätt att se var se någon mening med ett husbygge som tar så mycket tid. Lite inspiration är aldrig fel. ”Familjen mus bygger hus” av Rodney Peppé  är en underbar liten saga som en musfamilj som hjälps åt att bygga ett hus för att undkomma den farliga katten.

Så här ser huset ut idag, mer röd panel och foder runt några av fönstren.

En skön lördag, en solig, varm och ledig höstdag som hade passat perfekt för en skogsutflykt, men David var på bygget redan i ottan. Jag och barnen tog en lugn morgon, medan jag försökte peppa barnen att vi skulle ta en promenad…till bygget….

De var inte så sugna. ”Vi är ju ALLTID där”, var deras argument som gav mamman lite dåligt samvete. Tanken på promenaden dit fick dem ändå att ta på sig ytterkläder och stövlar. Vi matade änderna och plockade blommor på vägen och fick en riktigt mysig stund.

Som så ofta blir man påmind av sina barn att vara i nuet, att vägen mot målet är en del av målet.

I kväll har det frossats i frukt, ekologisk sådan dessutom. Jag provade att beställa en låda frukt och grönsaker hem till dörren, fast eftersom vi tydligen bor så icke-centralt, fick jag hämta den i stan. Tyvärr stöttar jag inte min lanthandel alltså, men så länge de har så dåligt ekologisk utbud så ser jag detta som ett bättre alternativ och det blir nästan som en liten julafton när lådan kommer, om den hade kommit till dörren alltså….

När vi bodde i Stockholm prenumererade vi på ekolådan, men här i Dalarna hittade jag ett företag på www.ekonaragavle.se som levererar i min närhet.

  Var bara tvungen att prova hur det skulle kännas att åka hem till huset från jobbet. Slutsatsen blev att det känns väldigt bra. Vi har ju bara fantiserat i ca 7 år, hur det skulle vara att ha ett hus på ängen, med vatten, avlopp, tvättmaskin, lekytor och solpaneler på taket.

Kommunen har klippt strömmen till vår elstolpe, så från och med nu går strömmen till sommarstugan på gräsmattan. Någon varmare dag ska vi gräva ner den….

Lite sol och en frostig stuga i motljus, plötsligt känns allt i livet så enkelt. Om inte förr, inser man då att mörkret varit ganska kompakt ett tag.

I dag är jag så modig att jag bjuder på lite bilder från vårt nuvarande hem. Själv tyckte jag att det var så mörkt och trångt i lägenheten, att det inte gick att ta några bilder. Det tyckte inte Ruben…

Viktiga saker såsom legobilen måste vara med på bild och så lite annat smått.

Och sist i denna bildkavalkad är en snapshot på konstnären själv.