Jodå, vi bor i vårt hus och har inte försvunnit från jordens yta. Vi bara är mitt i det kaos som är livet. Eftersom vägar sällan är spikraka, så är inte vårt husbygge det heller. Vi gav bygget ett år när det fick ta all vår tid i anspråk, men sedan måste allt annat in igen, allt det som blivit satt på paus. Vi har våra jobb och jag började dessutom en utbildning över 20 mil bort , så byggandet har gått väldigt långsamt ett år. Jag hoppas kunna uppdatera er med lite fler färdig-bilder eftersom.
Allt gott!
Nu är det nog dags att skruva upp en postlåda, för snart flyttar en lycklig familj in i sitt halvfärdiga, men helfina röda hus. Jag tror jag ska gå och börja packa lite.
När min förstfödde var i skolan passade vi på att åka en tur, besöka handelsträdgårdar och äta glass med Dalälven som utsikt. Så skönt att få bara vara en stund.
Vi har inte flyttat in än, men det har den här lurviga damen, Bella. Hon kom till oss för ett par veckor sedan och har gjort sig hemmastadd i sitt egna lilla hus. Mysigare kanin har jag aldrig träffat. Hon älskar att sitta i famnen och låta sig borstas. Nu vill vi ännu mindre åka hem till lägenheten på kvällarna.