En skön lördag, en solig, varm och ledig höstdag som hade passat perfekt för en skogsutflykt, men David var på bygget redan i ottan. Jag och barnen tog en lugn morgon, medan jag försökte peppa barnen att vi skulle ta en promenad…till bygget….

De var inte så sugna. ”Vi är ju ALLTID där”, var deras argument som gav mamman lite dåligt samvete. Tanken på promenaden dit fick dem ändå att ta på sig ytterkläder och stövlar. Vi matade änderna och plockade blommor på vägen och fick en riktigt mysig stund.

Som så ofta blir man påmind av sina barn att vara i nuet, att vägen mot målet är en del av målet.