I kväll hade frustrationen över att bygget står still lagt sig. Kvar fanns bara längtan. När jag kom från jobbet sent på kvällen frestades jag att stanna köra i på tomten, stanna bilen och låta lyktorna lysa på huset. Jag ville bara titta lite, tänka lite och drömma lite. Det var en skön känsla. Ibland ser jag bara uppförsbacken, allt som är kvar. I kväll såg jag för mitt inre det färdiga resultatet. Kanske var det tanken på ett par lediga dagar som gjorde att mitt inre blev så stilla.

Nu har barnen jullov och maken jag ska inte jobba jättemycket de närmaste veckorna.

Att hinna njuta, umgås, promenera och vara lite lagom kreativ, det är ledighet det.