Det är vår, men det känns sannerligen som högsommar. Jag funderar på att ta barnen till stranden idag, istället för att jobba på hus och trädgård. Galet vacker är vår värld dessa dagar. Hoppas ni har tid att njuta en stund.
Det händer saker i verkliga livet, men mindre på bloggen just nu. Tiden räcker helt enkelt inte till. Tur att maken kunde slita sig från bygget för att fira sista april tillsammans med mig och en av mina körer. Vi sjöng in våren i mörkret med stora snöflingor singlande runt öronen, lite märklig känsla.
Hela vintern har jordhögarna vilat runt huset och jag har längtat efter att de ska spridas ut. Idag hade en vi grävare på besök och ser det lite mer trädgårdslikt ut, men det blev också mycket jord över som vi måste fundera vad vi ska göra med. Förslag mottages tacksamt.
Var på biblioteket härom dagen och fick med mig en ny bok hem. Den bjuder på massor av tips för både nya och gamla trädgårdar, inspiration, fina bilder och en skön ton.
Jag tittar ut över jordhögarna runt vårt hus och drömmer om en grävskopa till att börja med…
Mycket glada färger, ofärdiga projekt, snurrigt och all i en enda röra, precis så är livet just nu.
En grovdamsugare kan bli en bil med lite fantasi. Som synes är huset ganska fullt av material nu, så det är trångt att jobba. Jag längtar efter lite större ytor att röra sig på och så klart vill man ha farmacell på väggarna istället för i högar på golvet. Skönt att vårvädret just nu inbjuder till att röra sig utomhus. Barnen och jag har börjat städa på tomten, plocka spikar och slänga skräp. Dessutom är fröerna beställa och levererade. Snart kan våren komma.
Mitt i bygget kom min fina mamma och hennes make med kaffe, festis, tårta och paket. Snabbt stökade vi undan det värsta i stugan och dukade upp för fest bland färgburkar och kakelprover. Ett alldeles spontant och underbart 4-årskalas blev det och omtanken värmde.
5 meter långa paket ska fraktas upp på övervåningen, där de ska kapas i lämpliga längder. Det var nog den största utmaningen. Med spikpistol var det annars ganska roligt att sätta takpanel, i alla fall denna första dag….
Första ytskiktet i första rummet, Lillebrors rum är på gång.
”Mamma, måste du komma och hämta mig så tidigt jämt? Kan jag inte få stanna tills det blir mörkt i alla fall?” Så lät det nu i veckan när jag hämtade på fritids. Det är inte lätt att greppa detta med att dagarnas längd konstant förändras i vårt land. När man nyss vant sig med att det är mörkt både vid skolstart och när man går hem, är det dags för ljusets återkomst. Välkommen, du kära efterlängtade sol!
Vi hade bara golv i tanken, men det var vi ganska ensamma om på stan. I butikerna var det tyst sånär som på en och annan TV eller radio-apparat som alla samlats kring. Sverige mot Finland i OS-semifinal var förstås roligare än kunderna på fredagseftermiddagen. Kul att det går bra för Sverige i OS, men jag har ingen ro att kolla på TV dessa dagar och vi har ju inte ens kanal 3.