Nu hoppar vi ur mjukisbyxorna, drar på oss galastassen och drar hem till några nyfunna vänner och grannar, för nyårsknytis.

Ett riktigt gott och år önskar vi er!

kram

Den här bilden togs hösten 2011 när vi bestämde oss för att tiden var inne för vårt stora projekt. Bygglovet gick snabbt att få, men försäljningen av vårt dåvarande hus tog sin tid. Det rörde sig om några månader, men kändes som flera år. Vi var ju samtidigt tvungna att bestämma om vi skulle flytta på barnen eller inte. Vi kastade oss ut, hoppades på det bästa, bad några böner, fick huset sålt i sista minuten och hittade en liten lägenhet på rätt ställe. Puh!I september var det dags att börja arbetet, gräva ur för grund och göra vägen mer körbar. Samtidigt var det dags att skola in barnen på ny skola och ny förskola, att flytta från ett hus till en etta på 45 kvm, flyttstäda huset och försöka få det lite hemtrevligt i det tillfälliga boendet.     Den 22 oktober kom första husleveransen från Fiskarhedenvillan. Oktober och november hände det väldigt mycket på byggarbetsplatsen och nu står där något som liknar ett hus, även om det är tomt på insidan. I december har vi vilat och jobbat på våra vanliga jobb. Jag har varit förkylt större delen av hösten och det känns att det har varit en tuff period. Å andra sidan kan jag inte minnas att vi någonsin har varit så lediga under ett jullov, så vi börjar nog återhämta oss. Nu ser vi fram emot att under nästa halvår göra det mesta klart inuti huset så vi kan flytta in. Åh, vad vi ser fram emot 7 januari när bygget ska dra igång igen.  Välkommen att följa med oss under 2014!!!

En promenad i ett snöfritt landskap i december kan ändå vara ganska njutbar. Naturen bjöd på frusen lera att kliva på och mossig skog, som tagen ut sagans värld.

God fortsättning!

Så här bra var sparkföret för några veckor sedan. Nu är det mest grönt och brunt ute, men  drömma om skidor och sparkåkning kan man ju….

I kväll hade frustrationen över att bygget står still lagt sig. Kvar fanns bara längtan. När jag kom från jobbet sent på kvällen frestades jag att stanna köra i på tomten, stanna bilen och låta lyktorna lysa på huset. Jag ville bara titta lite, tänka lite och drömma lite. Det var en skön känsla. Ibland ser jag bara uppförsbacken, allt som är kvar. I kväll såg jag för mitt inre det färdiga resultatet. Kanske var det tanken på ett par lediga dagar som gjorde att mitt inre blev så stilla.

Nu har barnen jullov och maken jag ska inte jobba jättemycket de närmaste veckorna.

Att hinna njuta, umgås, promenera och vara lite lagom kreativ, det är ledighet det.