Jodå, vi bor i vårt hus och har inte försvunnit från jordens yta. Vi bara är mitt i det kaos som är livet. Eftersom vägar sällan är spikraka, så är inte vårt husbygge det heller. Vi gav bygget ett år när det fick ta all vår tid i anspråk, men sedan måste allt annat in igen, allt det som blivit satt på paus. Vi har våra jobb och jag började dessutom en utbildning över 20 mil bort , så byggandet har gått väldigt långsamt ett år. Jag hoppas kunna uppdatera er med lite fler färdig-bilder eftersom.
Allt gott!
Vi har inte flyttat in än, men det har den här lurviga damen, Bella. Hon kom till oss för ett par veckor sedan och har gjort sig hemmastadd i sitt egna lilla hus. Mysigare kanin har jag aldrig träffat. Hon älskar att sitta i famnen och låta sig borstas. Nu vill vi ännu mindre åka hem till lägenheten på kvällarna.
På väg från jobbet nu i kväll lyste månen så helljus på bilen nästan blev överflödigt. Luften kändes frisk med sina -16 grader och jag som annars är så trött på kvällen blev med ens full av energi. Fast det är klart, att få leda en kör och höra hur musiken utvecklas för varje gång vi tar om, är i sig ganska uppiggande. Att musicera tillsammans är verkligen fantastiskt och utvecklande på så många sätt. Jag älskar att få en ny not i min hand, som jag ska uttyda och försöka skapa något av och som till slut blir mitt alldeles egna uttryck. Att dessutom få dela upplevelsen med andra gör livet rikt.
